Har massa. Men kommer inte på annat än ett just nu. Min första skoldag. Jag var helt själv, hade verkligen ingen att vara med. Alla andra sprang runt och lekte osv. Men jag bara gick runt helt forever alone. Så kommer Tomas, en lärare som vi hade på skolan då, fram till mig och frågar varför jag är själv osv. Jag svarar såklart att jag inte hade någon att vara med. Så säger han att han nyss pratade med en flicka som hade samma "problem" som mig. Så letar upp henne tillsammans med mig. Vi hittar henne vid dörren på baksidan, ungefär vid klätterställningen (för er som bryr er). Då är det Fanny som står där. Jag minns ungefär vilka kläder hon hade på sig. Så presenterar vi oss och sen börjar vi leka. Lite senare på dagen skulle vi bli indelade i paralellklasser. Jag kommer ihåg att jag satt bredvid Fanny och bara hoppades att vi skulle hamna i samma klass och det gjorde vi. Sen skulle vi bestämma platser. Jag och Fanny hade så sjukt svårt att bestämma vart vi skulle sitta. Alla andra bara satte sig, så var det bara jag och Fanny kvar. Två platser kvar. Och dom var bredvid varandra. Röda och fina stod dom precis bredvid varandra. Jag minns att det var typ som om allt annat blev svartvitt och bara dom där röda bänkarna bredvid varandra var i färg. (haha, sant) Som om det var menat att vi skulle vara tillsammans, sitta bredvid varandra. Det är vad jag minns tydligast av den dagen. Det som är så kul är att jag och Fanny fortfarande är så bra vänner. Men jag tror att det är, precis som med kärleken - Sin första kärlek/vän kommer man alltid att innerst inne älska.

Älskar dig.